Rapport om Burundi och Västafrika

Pingstförsamlingen i Kayogoro i Makambaprovinsen i södra Burundi har upplevt på flera sätt under några år, att den Helige Ande uppenbarat, att det är tid för dem att skicka missionärer till andra länder.

Landsbro Pingstförsamling fick under april månad ett brev från Kayogoroförsamlingens pastor, Esron Nzigama, med önskemålet, att undertecknad kom till Kayogoro för att tala om missionsarbete i Västafrika. I Landsbro beslöt församlingen, att betala flygbiljetten, och besöket i Burundi kunde genomföras med utresa den 25 oktober och hemkomst den 7 november 2005.

Eftersom Samuel Niyungeko, under sitt besök i Sverige i juni 2005, uttryckte en önskan att få besök i Bujumbura av samma anledning som pastor Esron Nzigama och pastor Elie Ndikunkiku i Kiremba som sedan lång tid tillbaka, redan 1994, tagit upp frågan med oss i Västerås så planerades besöket så att det blev tid över för Bujumbura och Kiremba. Under besöket i Burundi deltog jag i gudstjänster och samtalsmöten med pastorerna i Kayogoro den 27 – 30 oktober. Lördagen den 29 oktober deltog jag tillsammans med pastor Emmanuel Niyungeko i Kayogoro i ett möte om mission med samtliga pastorer i Burundi samlade i Mugara, som ligger i Bururiprovinsen ner mot Tanganyikasjön. Sedan följde ett samtalsmöte med några av pastorerna i Kiremba, i Bururiprovinsen, den 31 oktober. Den 1 november reste jag vidare till Gitega och en gudstjänst. Den 2 oktober följde en lektion om mission på bibelskolan i Gitega. Därefter blev det gudstjänster och samtalsmöten med pastorerna i Bujumbura den 2 – 6 november.

I samtliga sammankomster blev det undervisning med utgångspunkt från Apg 13 – 16, samtal om samarbete med Sverige och beskrivning av förhållandena i Västafrika, speciellt i Senegal och Guinea. Ordförandena för pingströrelsen Assemblées de Dieu, Raphaël Dione i Dakar och Hubert Gbenakou i Conakry, har förklarat att de skulle välkomna missionärer från Burundi. Jag nämnde även andra länder som Mali, Niger och Tchad som exempel på i huvudsak muslimska länder, där mission kan bedrivas genom att skicka missionärer som evangeliserar öppet. Mauretanien och Nordafrika nämndes som exempel på länder som är stängda för den typen av missionsinsatser.

De lokala församlingarna i Burundi kommer själva att ansvara för sitt missionsåtagande. Det är fråga om stora församlingar. Kayogoro har omkring 40 000 medlemmar liksom t.ex. Bujumbura. Kirembaförsamlingen är ännu större. Burundiförsamlingarnas tankar på insatser i andra länder varierar. Mugara har skickat representanter till Zambia och Malawi och deras arbete har börjat genom kontakter med burundier i dessa länder. Kirembaförsamlingen har kontakter med burundier i Belgien och USA och menar att de behöver stöd för att inte bli ”desorienterade”. I Bujumbura är man redo att sända missionärer men har ännu inte klart var man skall arbeta.

Ett konkret förslag beträffande Kayogoro som fick stöd på pastorsmötet i Mugara var att Kayogoro skall skicka ett par personer till Västafrika, Senegal och Guinea, för att samtala med de lokala pingströrelserna och lära känna behoven på plats. De uttryckte önskemålet, att undertecknad följer med och då gäller tiden tidigast i mitten av februari och några veckor framåt. Ett senare tillägg var, att vi även skulle försöka besöka pingströrelsen i Elfenbenskusten, som sedan lång tid tillbaka bedrivit egen mission och har missionärer i både Guinea och Senegal. Abidjan är, om det politiska läget inte sätter hinder i vägen, en bra knutpunkt för besöken i de båda andra länderna och vi känner pastorerna och missionsansvariga i landet. Undertecknad fick uppdraget att hjälpa dem i Kayogoro att beräkna kostnaderna för besöket. Till att börja med ville de sända minst tre representanter, men med tanke på lokala transporter förslog jag att de väljer två personer. De bör själva tillskriva Raphaël Dione och Hubert Gbenakou angående tidpunkten för besöken.

Landsbro 2005-11-13

Gunnar Nimmersjö

Klicka här för bilder från resan Homepage Mission